top of page

Tankar från Rwanda

4 sep. 2013
4 min läsning

Vi sitter på en gräsmatta och tittar utöver Kigali. Det är huvudstaden i Rwanda, en vacker stad omringad av gröna, vackra berg. Vi tittar på den röda marken och sanden mellan tårna. Hur har vi hamnat här? Stämningen är tung, dagen har varit fylld av starka upplevelser. Av starka bilder, både i ens eget huvud men även på projektorduken.

Temat – vad är våld mot kvinnor och flickor och vad gör det med oss? Vi pratar om konsekvenser som våld har för människan. Fokus ligger på flickor och kvinnor men det gäller självklart även i högsta grad män och pojkar. Både som vittnen och som förövare. Vi påverkas alla av det våld som finns i samhället, på gatan, i skolan, i våra hem.

”Det började med gräl. Det slutade med knutna nävar. Helst mot bröstkorgen, eller vid revbenen. Då syns blåmärken inte lika lätt.” – ”Nämen.. hon är ju alltid så glad och positiv, inte kan väl det vara sant?”

Vi tittar på Kigali igen. För bara 19 år sedan slets detta land sönder av ett folkmord. Jag har uppriktigt sagt inga ord som kan återge berättelserna vi hört och framför allt känslorna som det framkallat. Grymheten. Hänsynslösheten. Genom våldtäkt, stympning. Handlingar jag inte törs beskriva just nu. Skräcken. Sorgen. Hopplösheten.

Och framtidstron.

Mitt i allt elände bestämde Rwanda sig för att motverka våld och intolerans och har sedan dess aktivt jobbat för att skapa en lagstiftning som skyddar alla medborgare till lika rättigheter, för att skapa ett skyddsnät för alla som behöver det. Ingen ska behöva genomlida detta, igen. Ingen ska behöva vara rädd i det egna hemmet. Alla ska kunna känna sig trygg och växa upp till sin fulla potential. Bli redo för livet.

Känns det igen? Det är det WAGGGS vill och det som Scouterna står för. Det är därför vi tittar ut över Kigali och är på en utbildning i Rwanda baserad på WAGGGS Stop the Violence kampanj. 50 deltagare från 28 länder som representerar 5 världsregioner har samlats i WAGGGS femte världscenter. Å ena sidan för världscentrets skull men främst för att Rwanda är ett sådant inspirerande exempel på vad vi scouter kan göra för skillnad i våra samhällen, för att alla ska kunna vara redo för livet.

”Det började på skolgården. På vägen hem. Med ett sms. Ett brev i skåpet. Ett meddelande på facebook. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är så pinsamt. Och kanske är det som står där ändå sant?”

Vi jobbar i internationella patruller där alla regioner är representerade. Vi pratar engelska eller franska eller både och. Vi diskuterar vad våld egentligen är? Hur ser våld ut i våra samhällen? Vilka utmaningar står vi inför? Vad säger lagen och vad händer i praktiken? Jag trodde att det skulle vara väldigt olika, jag hoppades att Sverige skulle kunna föregå med gott exempel. Även om jag är rätt insatt i ämnet hade jag hoppats på att ”Inte-händer-det-väl-hos-oss” attityden ändå hade lite rätt. Men det är bara formerna av våld som är olika. Vi pratar om tidig sexualisering, mobbing, sexuell exploatering, rätten till sin egen kropp, samhällsnormer som gynnar våldet, våld i nära relationer, kvinnlig omskärelse, våld mot kvinnor och flickor i mediebilden. Vi pratar om hälsosamma relationer. Förebilder. Jämställdhet. Gemensamt för alla är att det är ett ämne i skymundan, ett ämne vi ogärna pratar om. Som fortfarande är skuldbelagd. Som är svårt att diskutera utan att hamna i en antingen-eller-diskussion. Att våld händer i det dolda. Eller på nätet.

”Våldtäkt är vanligt hos oss. Så vanligt att jag börjat tro att det är normalt. Det kanske är så kvinnor ska vara? Men innerst inne vet jag att vi kan leva tillsammans utan att göra varandra illa. Jag vill att min son lär sig det. Men det är svårt när allt runtomkring visar på andra värderingar.”

Oavsett var i världen vi växer upp så är våld ett hinder i barns utveckling, vare sig de utsätts för det själva eller om de bevittnar någon annan som utsätts för det. Det händer pojkar men det är i allra störst utsträckning flickor som utsätts. Konsekvenser av våldet är långvariga och utöver den fysiska skadan som skett kan det ha psykologiska konsekvenser som sträcker sig långt efter i livet. Att utsättas för våld genererar mer våld, antingen riktad utåt eller mot en själv. Vare sig våldet är fysiskt eller psykologiskt.

”Det är 10 år sedan. Men jag hör skriken än. Inte mina, men min systers. Det håller mig vaken på nätterna, jag är så rädd att det ska ske igen. Rädslan gör det svårt att koncentrera sig i skolan…”

I Rwanda får vi höra om enastående exempel av samhällsengagemang. Där scouterna tar en tydlig ställning i samhället och stöttar sin ort. Där hopplöshet blir till framtidstro. Genom att hjälpa barnen på kvinnojouren, eller genom att stötta fler till att söka hjälp. Genom utbildningar i skolan eller scoutmöten. Vi scouter kan göra skillnad! Genom att arbeta med barn och ungdomar och göra de redo för livet kan vi agera för att de ska få uppväxa i ett samhälle som aktivt säger stopp! Vi måste bli fler som står upp för varandra. Som stöttar varandra i att aktivt ta ställning mot våld mot flickor och kvinnor, mot att pojkar och män kommer till skada. Vi kan hjälpas åt att bryta normen.

WAGGGS utbildningen i Rwanda byggde på tre byggstenar: Educate, speak out, take action – utbilda dina nära, dela din historia, bli aktiv. För att alla ska kunna växa upp i ett samhälle där barn kan vara barn. Och att vi ger alla en chans att bli redo för livet.

Länkar värt att titta på och som vi kan diskutera vidare

The Girl Effect – http://www.youtube.com/watch?v=1e8xgF0JtVg

White Ribbon – http://www.whiteribboncampaign.co.uk/videos

Live Fear Free – http://www.livefearfree.org.uk/en/

This is abuse – http://www.youtube.com/watch?v=RzDr18UYO18

 
 
 

Kommentarer


Recent Posts
Archive

© 2023 by Sasha Blake. Proudly created with Wix.com

bottom of page